Huset sover fortfarande och solen är på väg upp över det
glittrande havet. Det blir ännu en vacker dag, den sista här för oss denna
gång. Vi är nio kvinnor som tillbringat en vecka i ett hyrt hus på ön Brac
utanför Split i Kroatien. Här har vi firat att vi fyllt och fyller 50 år – ett långt
och härligt 450-årsfirande.

Villa Duboka, där vi bor, är ett fantastiskt hus i närheten
av byn Milna, med allt man kan önska för en underbar semester. Här finns flera
uteplatser, grillplats, hängmattor, pool, egen badbrygga med solstolar, kanoter
och wakeboards/supar. Allt estetiskt tilltalande med den vackraste av tavlor i
blickfånget från terrassen; havet fint inbäddat av grönskan på land och ön Hvar
mot horisonten.


Min favoritplats är på övre terrassen där jag sitter och
skriver just nu, vid ett skrivbord (med eluttag – ägarna har visst tänkt på
allt!), alldeles utanför ”Prinsessviten”, där jag haft förmånen att bo dessa
dagar. Ni hör ju själva, vilken lyx vi får uppleva! (Eller livet som diva, som
min syster så charmigt påpekade via Facebook (puss på dig Sis) – jodå, visst
gillar jag divalivet, det måste erkännas!)


Som om detta inte var nog har vi varandra. Nio kvinnor som
gick i skolan tillsammans för trettio år sedan. Vissa har känt varandra i över
fyrtio år. Det är något speciellt att följa varandra genom livet på detta sätt.
Genom sorg och glädje. Att ge och få stöttning och hjälp av varandra när man
har det svårt – kanske mer intensiv närhet med någon i gruppen under en viss
period av livet, någon med just den livserfarenhet man behöver då. Att glädjas
med varandra i livets stora stunder (ett barn blir fött, kärlek som bekräftas
vid ett altare, karriärer som tar en ny vändning, hus som invigs, fester av
alla de slag).


Att alltid finnas där för varandra. Alltid! Sådant skapar
trygghet i gruppen och i varje individ, och jag önskar att alla fick uppleva
den känslan; att alltid vara älskad för den man är, oavsett vad som hänt och händer.
”Männen kommer och går, men vännerna består” är ett av våra, i alla fall mitt,
ordspråk.


Det här är vår tredje längre resa tillsammans. Vi började
spara för drygt femton år sedan, för att kunna åka iväg och fira vår
fyrtioårsdag. Då reste vi till Goa i Indien. Fem år senare till Barcelona och
så nu till Kroatien. Efter den här resan kommer vi förmodligen att höja
insatsen en aning till för att kunna resa igen om fem år. (Vi har nämligen satt
sprätt på det mesta sparandet här!) Vi började med 50 kronor i månaden, i
dagsläget spar vi 150 och ökar snart till 200. När börsen går bra blir det
bingo för oss!


Under de här dagarna har vi pratat minimalt med jobb och om
våra barn, som tidigare varit två stora samtalsämnen. Nu är människan bakom mer
intressant och vi har haft fina pratstunder vid poolen, på utflykterna, vid
middagsbordet. Vi har ätit gott och nyttigt – själv strävar jag numera efter
allt mer fisk och vegetariskt och det har gått utmärkt här. Självklart har vi
också druckit bubbel – det är ju trots allt en firarresa! Och så har vi sportat
mycket. Med en Friskis & Svettis-instruktör och en yogalärare i gänget har
det inte varit något problem. Jag har haft härligt mycket träningsvärk i
kroppen!


Miljön är inspirerande och kreativiteten har flödat. Jag har
fotat mina yogasagor och lekt i vattnet – jag älskar att vara ”barnslig” och
tycker jag är tillräckligt gammal för att få vara det utan att andra rynkar på
näsan åt mitt beteende. Jag bryr mig inte om någon skulle göra det heller; ”Var
och en skäms för sig själv” som min mamma brukar säga, och jag skäms inte alls,
utan anser snarare att vi som vuxna är på tok för dåliga på att släppa loss och
leka.


Fler borde testa – då känns livet i hela kroppen och själen! Här har jag
gjort ”bomben” i poolen, lekt på wakeboards, badat från kajak, snorklat,
sjungit och dansat på gatorna. Jag är lycklig!


I går firade vi hela dagen. Redan vid nio kom en massör och
en hudterapeut till huset. Då hade jag redan hunnit med ett yogapass. Den unga
kvinnliga massören hade hårda nypor och gick igenom kroppen systematiskt under
en och en halv timme. Det var otroligt skönt. Med glänsande naglar och oljiga
kroppar vinkade vi av dem tidig eftermiddag. Lite senare kom nästa gäng som
skulle pyssla om oss; vår lokala kontakt Martina som hjälpt oss med allt från båtbokningar
till restaurangtips, tillsammans med sin mamma (kocken) och pappa (grillmästaren).
De lagade en superb födelsedagsmiddag åt oss och vi gav dem stående ovationer
till desserten.

Nu börjar huset vakna till liv. Porslinet slamrar nere i
köket, ljudet av småprat letar sig upp hit till mig med vinden, dörrar öppnas,
och dofter av frukost gör att jag nog måste sluta skriva nu. Första båten är på
väg ut på havet.

En till härlig dag väntar!