Yinanna och Karinyang hade känt varandra hela livet. De var varandras motpoler vilket ofta föranledde konflikter som i sin tur innebar nödvändiga kompromisser. De kunde nämligen inte leva utan varandra; deras existens var helt beroende av den andres förmåga att samverka. Utan varandras energi och teamkänsla skulle de dö.

De bodde likvärdigt på en varsin kulle med utsikt. Det enda som skiljde deras boplatser åt var att Yinanna fått skuggsidan och Karinyang solsidan. Så hade det alltid varit och Yinanna lärde sig tidigt att acceptera orättvisan och att leva med den. Men så en dag fick hon nog och skrek:

– Nu är det min tur att få stå i solen!

Karinyang, en aktiv och stark tjej, blev helt tagen på sängen. Varför hade Yinanna inte sagt något tidigare? Det här var helt ny information. Hon samlade sig. Vad kunde hon göra för att hjälpa sin vän?

– Varför har du inte sagt något tidigare Yinanna?

Den känsliga flickan svarade att hon inte hade förstått att även hon behövde sol för att må bra. Det var först nu, efter allt som hänt, som hon kände kylan och fukten i sin kropp och själ och förstod att hon var tvungen att ändra på det för att må bra igen.

Logikern Karinyang funderade ett tag och föreslog sedan att de skulle byta plats med varandra ett tag.

– Kom över och bo på min kulle ett tag och se om det hjälper, så kan jag bo på din!

Förslaget lockade Yinanna och så blev det. De bytte plats.

Drygt ett år gick. Det var en mycket händelserik tid då deras värd gick igenom både separationer, olyckor och tog itu med mörker från sin ungdom. Både Yinanna och Karinyang försökte hjälpa till så gott de kunde.

Yinanna trivdes gott. Hennes intuition fick så mycket eld att sinnena gick på högvarv och hon kände att hon levde. Växte! Fick styrka och mod att ta tag i de problem som uppstod. Så här hade hon aldrig tidigare känt. Å, vad hon gladde sig åt sin nya livssituation. Trivdes. Njöt av livet. Så till den milda grad att hon glömde bort sin vän på den andra kullen.

Karinyang iakttog sin vän från den mörka och kalla sidan. Hon såg hur vännen tog för sig och njöt av livet. Själv mådde hon inget vidare. Faktum var att hon inte trivdes alls. Hennes förut så aktiva och strukturerade sätt att leda sin värd tog skada av den nya situationen. Den andra verkade ha glömt henne. Hon blev först förvånad, sedan ledsen och till sist arg, så arg att svarta tankar tornade upp sig dag för dag och byggde en hög mur. Aldrig hade hon kunnat tänka sig att den andra skulle behandla henne så illa. Som luft.

Droppen var när Yinanna lyckades övertala värden att de alla skulle flytta ut till stugan vid havet för att leva det harmoniska livet. Hur tänkte hon? Förstod hon inte att det var bara hon som ville leva så? Värden var lätt att övertala, så naiv och följsam i sitt nya förhållningssätt till livet, som hon blivit efter sina retreatresor. Hon lyssnade inte alls på Karinyang längre, bara ignorerade henne, varken såg eller hörde henne när hon ifrågasatte
det rimliga i beslutet. Pratade bara om flow hit och intuition dit.

– Men hallå, kan ni lyssna på mig? skrek Karinyang. Om och om igen. Men ingen av dem hörde.

Flyttlasset gick, möbler magasinerades för att senare kunna installeras i en nyproduktion. Ritningarna på det nya huset var inlämnade för godkännande av kommunen. Karinyang hade tappat sin fulla styrka men lyckades samla ihop spillrorna av den drake hon visste att hon innerst inne bar på. Hur skulle hon få Yinanna att se det dumdristiga i idén? Avståndet till barnet skulle öka, tiden för jobbpendling skulle nästan fördubblas, den tuffa ekonomin i en nyproduktion skulle göra långresor svåra att genomföra – det som hon visste sedan tidigare var något som både vännen och värden uppskattade mycket. Det skulle bli kaos och hon skulle dras med i fallet! Vad kunde hon göra för att rädda dem?

Till slut kom hon på det. Hon kunde skapa en magkänsla i värden som Yinanna skulle känna av. Intuition var något hon verkligen tog på allvar. Det som tidigare styrt henne helt och hållet. Karinyang satsade sina sista urkrafter för att nå värdens känsla för det rätta.

Drakspillrorna i henne gjorde en sista ansträngning. Det fungerade! Värden började tvivla, fick en stark magkänsla av att något var fel. Karinyang lyckades faktiskt få henne panikslagen; Hur hade hon tänkt? Skulle hon binda sig till en plats långt från dottern, jobbet och alla roliga aktiviteter i stan för att leva ett lugnt och tillbakadraget liv vid havet? Nej!

Nu var det Yinannas tur att bli överrumplad. Hon som varit så säker på att hon hjälpt värden på bästa sätt genom sina goda råd om ett mer harmoniskt liv. Som sett henne bli alltmer avslappnad, intim, mjuk och känslig. Visst hade hon samtidigt blivit mer passiv, det kunde hon erkänna, men det var ju bara bra. Vem mår bra av att stressa runt i ett ekorrhjul?

Nu vände hon blicken mot Karinyang och blev förskräckt av det hon såg! Utanför hennes hem skymtade hon en blek, hålögd och glåmig person intill en hemsk mur. Hon såg helt nedbruten ut, utan livslust, utan kraft. Yinanna insåg att hon varit för självisk, att hon glömt sin vän, att hon bara gått sin egen väg utan hänsyn till övriga inblandade, utan diskussion, utan kompromiss. Hur hade hon kunnat glömma att de var ett team! Inte heller deras gemensamma värd verkade lycklig. Faktum var att värden skrek inombords:

– Gör inte det här mot mig – rädda mig!

Yinanna hörde det nu först. Och hon skämdes. Och tänkte. Vad kunde hon göra för att hjälpa sin vän och värd? Till slut förstod hon. Hon hade varit för fokuserad på en sak, sitt eget ego, utan att ta hänsyn till helheten. Hon sa:

– Karinyang, det är dags för oss att flytta hem igen. Du trivs bäst här och jag trivs bäst där. Låt oss riva muren och byta tillbaka!

Sommaren blev ovanligt varm. Även på den normalt så mörka kullen var värmen och solen ihärdig. Yinanna började längta efter regnet. Karinyang däremot blomstrade. Efter återflytten hade hon fått färg och liv igen. Hennes värd hade fått uppleva passion, vilket smittade av sig även till henne. Och till Yaninna, så klart, som alltid tog till sig av starka känslor. De mådde bra. Värden hade dragit i handbromsen, tagit tillbaka alla bygglovshandlingar, letade boende i stan och skulle rusta taket och några andra saker på sommarstugan och fortsätta ha den kvar som den var. Hon verkade nöjd över sitt beslut. Och lycklig.

Hon sa till sina vänner att en stark magkänsla fått henne att vakna upp och tänka om. Karinyang log. Hon visste ju varför. Och Yinanna visste varför. De såg på varandra i samförstånd. Cellerna dansade i kroppen på deras värd och vibrationerna nådde även dem.

Krisen hade fört dem närmare varandra. Att byta boplats en tid hade vidgat deras vyer och perspektiv, ökat deras förståelse för den andra och fått dem att inse hur mycket de behövde varandra. Och hur viktigt det är att lyssna på alla parter. De tittade på varandra och bådas mimik avslöjade en glädje så stor att även värden förundrad stannade upp och lyssnade.

– Vi kanske ska byta plats lite oftare, fnissade den ena.

– Men inte för länge, fnissade den andra tillbaka.

Livet var verkligen underbart.

Eftertext:

Höger hjärnhalva sägs styra passion, känslor, färger, kreativitet, skratt, intuition, helhetsuppfattning, orienteringsförmåga, bildförmåga, tolkning av ansiktsuttryck, musikalitet och andra mjuka värden. Den håller sig till här och nu men jobbar med många saker samtidigt. Den styr vänster kroppshalva, i det här fallet vänster axel där Yinanna bor. Den representerar det kvinnliga, Yin, den receptiva kraften, månen. Det subtila och ogripbara. Inom yoga sägs Yin stå för avslappning, intimitet, mjukhet, känslighet, det kvinnliga och passiva. Det kalla och fuktiga. Tigern.

Vänster hjärnhalva sägs styra resonemang, logik, matematik, språk, logik, analys och även sådant som framtidsplaner. Den koncentrerar sig på en sak i taget och styr höger kroppshalva. Höger axel i det här fallet, Karinyangs boplats. Den representerar det manliga, Yang, den aktiva kraften, solen. Den jobbar för riktning, aktivitet, det konkreta och påtagliga. Yang inom yogan sägs stå för aktivitet, fokus, intensitet och den manliga, aktiva urkraften. Det ljusa, det varma och torra. Draken.

Min farmor Anna betyder för mig lugnet i livet, Yin. Jag heter Anna efter henne. Därav Yinanna.

Min mormor Karin står för passion och aktivitet i livet, Yang. Jag heter Karin efter henne. Därav Karinyang.