Yinanna och Karinyang hade känt varandra hela livet. De var
varandras motpoler vilket ofta föranledde konflikter som i sin tur innebar
nödvändiga kompromisser. De kunde nämligen inte leva utan varandra; deras
existens var helt beroende av den andres förmåga att samverka. Utan varandras
energi och teamkänsla skulle de dö.

De bodde likvärdigt på en varsin kulle med utsikt. Det enda
som skiljde deras boplatser åt var att Yinanna fått skuggsidan och Karinyang
solsidan. Så hade det alltid varit och Yinanna lärde sig tidigt att acceptera
orättvisan och att leva med den. Men så en dag fick hon nog och skrek:

– Nu är det min tur att få stå i solen!

Karinyang, en aktiv och stark tjej, blev helt tagen på
sängen. Varför hade Yinanna inte sagt något tidigare? Det här var helt ny
information. Hon samlade sig. Vad kunde hon göra för att hjälpa sin vän?

– Varför har du inte sagt något tidigare Yinanna?

Den känsliga flickan svarade att hon inte hade förstått att
även hon behövde sol för att må bra. Det var först nu, efter allt som hänt, som
hon kände kylan och fukten i sin kropp och själ och förstod att hon var tvungen
att ändra på det för att må bra igen.

Logikern Karinyang funderade ett tag och föreslog sedan att
de skulle byta plats med varandra ett tag.

– Kom över och bo på min kulle ett tag och se om det
hjälper, så kan jag bo på din!

Förslaget lockade Yinanna och så blev det. De bytte plats.

Drygt ett år gick. Det var en mycket händelserik tid då
deras värd gick igenom både separationer, olyckor och tog itu med mörker från
sin ungdom. Både Yinanna och Karinyang försökte hjälpa till så gott de kunde.
Yinanna trivdes gott. Hennes intuition fick så mycket eld att sinnena gick på
högvarv och hon kände att hon levde. Växte! Fick styrka och mod att ta tag i de
problem som uppstod. Så här hade hon aldrig tidigare känt. Å, vad hon gladde
sig åt sin nya livssituation. Trivdes. Njöt av livet. Så till den milda grad
att hon glömde bort sin vän på den andra kullen.

Karinyang iakttog sin vän från den mörka och kalla sidan.
Hon såg hur vännen tog för sig och njöt av livet. Själv mådde hon inget vidare.
Faktum var att hon inte trivdes alls. Hennes förut så aktiva och strukturerade
sätt att leda sin värd tog skada av den nya situationen. Den andra verkade ha
glömt henne. Hon blev först förvånad, sedan ledsen och till sist arg, så arg
att svarta tankar tornade upp sig dag för dag och byggde en hög mur. Aldrig
hade hon kunnat tänka sig att den andra skulle behandla henne så illa. Som
luft.

Droppen var när Yinanna lyckades övertala värden att de alla
skulle flytta ut till stugan vid havet för att leva det harmoniska livet. Hur
tänkte hon? Förstod hon inte att det var bara hon som ville leva så? Värden var
lätt att övertala, så naiv och följsam i sitt nya förhållningssätt till livet,
som hon blivit efter sina retreatresor. Hon lyssnade inte alls på Karinyang
längre, bara ignorerade henne, varken såg eller hörde henne när hon ifrågasatte
det rimliga i beslutet. Pratade bara om flow hit och intuition dit.

– Men hallå, kan ni lyssna på mig? skrek Karinyang. Om och
om igen. Men ingen av dem hörde.

Flyttlasset gick, möbler magasinerades för att senare kunna installeras
i en nyproduktion. Ritningarna på det nya huset var inlämnade för godkännande
av kommunen. Karinyang hade tappat sin fulla styrka men lyckades samla ihop
spillrorna av den drake hon visste att hon innerst inne bar på. Hur skulle hon
få Yinanna att se det dumdristiga i idén? Avståndet till barnet skulle öka,
tiden för jobbpendling skulle nästan fördubblas, den tuffa ekonomin i en
nyproduktion skulle göra långresor svåra att genomföra – det som hon visste
sedan tidigare var något som både vännen och värden uppskattade mycket. Det
skulle bli kaos och hon skulle dras med i fallet! Vad kunde hon göra för att
rädda dem?

Till slut kom hon på det. Hon kunde skapa en magkänsla i
värden som Yinanna skulle känna av. Intuition var något hon verkligen tog på
allvar. Det som tidigare styrt henne helt och hållet. Karinyang satsade sina
sista urkrafter för att nå värdens känsla för det rätta. Drakspillrorna i henne
gjorde en sista ansträngning. Det fungerade! Värden började tvivla, fick en
stark magkänsla av att något var fel. Karinyang lyckades faktiskt få henne panikslagen;
Hur hade hon tänkt? Skulle hon binda sig till en plats långt från dottern,
jobbet och alla roliga aktiviteter i stan för att leva ett lugnt och
tillbakadraget liv vid havet? Nej!

Nu var det Yinannas tur att bli överrumplad. Hon som varit
så säker på att hon hjälpt värden på bästa sätt genom sina goda råd om ett mer
harmoniskt liv. Som sett henne bli alltmer avslappnad, intim, mjuk och känslig.
Visst hade hon samtidigt blivit mer passiv, det kunde hon erkänna, men det var
ju bara bra. Vem mår bra av att stressa runt i ett ekorrhjul?

Nu vände hon blicken mot Karinyang och blev förskräckt av
det hon såg! Utanför hennes hem skymtade hon en blek, hålögd och glåmig person
intill en hemsk mur. Hon såg helt nedbruten ut, utan livslust, utan kraft.
Yinanna insåg att hon varit för självisk, att hon glömt sin vän, att hon bara
gått sin egen väg utan hänsyn till övriga inblandade, utan diskussion, utan
kompromiss. Hur hade hon kunnat glömma att de var ett team! Inte heller deras
gemensamma värd verkade lycklig. Faktum var att värden skrek inombords:

– Gör inte det här mot mig – rädda mig!

Yinanna hörde det nu först. Och hon skämdes. Och tänkte. Vad
kunde hon göra för att hjälpa sin vän och värd? Till slut förstod hon. Hon hade
varit för fokuserad på en sak, sitt eget ego, utan att ta hänsyn till helheten.
Hon sa:

– Karinyang, det är dags för oss att flytta hem igen. Du
trivs bäst här och jag trivs bäst där. Låt oss riva muren och byta tillbaka!

Sommaren blev ovanligt varm. Även på den normalt så mörka
kullen var värmen och solen ihärdig. Yinanna började längta efter regnet.
Karinyang däremot blomstrade. Efter återflytten hade hon fått färg och liv
igen. Hennes värd hade fått uppleva passion, vilket smittade av sig även till
henne. Och till Yaninna, så klart, som alltid tog till sig av starka känslor.
De mådde bra. Värden hade dragit i handbromsen, tagit tillbaka alla
bygglovshandlingar, letade boende i stan och skulle rusta taket och några andra
saker på sommarstugan och fortsätta ha den kvar som den var. Hon verkade nöjd
över sitt beslut. Och lycklig.

Hon sa till sina vänner att en stark magkänsla fått henne
att vakna upp och tänka om. Karinyang log. Hon visste ju varför. Och Yinanna
visste varför. De såg på varandra i samförstånd. Cellerna dansade i kroppen på
deras värd och vibrationerna nådde även dem. Krisen hade fört dem närmare
varandra. Att byta boplats en tid hade vidgat deras vyer och perspektiv, ökat
deras förståelse för den andra och fått dem att inse hur mycket de behövde varandra.
Och hur viktigt det är att lyssna på alla parter. De tittade på varandra och bådas
mimik avslöjade en glädje så stor att även värden förundrad stannade upp och
lyssnade.

– Vi kanske ska byta plats lite oftare, fnissade den ena.

– Men inte för länge, fnissade den andra tillbaka.

Livet var verkligen underbart.

Eftertext:

Höger hjärnhalva sägs styra passion, känslor, färger, kreativitet, skratt, intuition,
helhetsuppfattning, orienteringsförmåga, bildförmåga, tolkning av
ansiktsuttryck, musikalitet och andra mjuka värden. Den håller sig till här och
nu men jobbar med många saker samtidigt. Den styr vänster kroppshalva, i det
här fallet vänster axel där Yinanna bor. Den representerar det kvinnliga, Yin,
den receptiva kraften, månen. Det subtila och ogripbara. Inom yoga sägs Yin stå
för avslappning, intimitet, mjukhet, känslighet, det kvinnliga och passiva. Det
kalla och fuktiga. Tigern.

Vänster hjärnhalva sägs styra resonemang, logik, matematik, språk, logik, analys och även
sådant som framtidsplaner. Den koncentrerar sig på en sak i taget och styr
höger kroppshalva. Höger axel i det här fallet, Karinyangs boplats. Den
representerar det manliga, Yang, den aktiva kraften, solen. Den jobbar för riktning,
aktivitet, det konkreta och påtagliga. Yang inom yogan sägs stå för aktivitet,
fokus, intensitet och den manliga, aktiva urkraften. Det ljusa, det varma och
torra. Draken.

Min farmor Anna betyder för mig lugnet i livet, Yin. Jag heter Anna efter henne. Därav
Yinanna.

Min mormor Karin står för passion och aktivitet i livet, Yang. Jag heter Karin efter
henne. Därav Karinyang.