Blog Image

YogasagorBloggen

Om bloggen

Den första yogasagan skrev jag med min yngsta dotter för många år sedan. Sedan fortsatte vi att fantisera och leka fram fler sagor. Vi använde dem inom familjeyoga och barnyoga. Nu finns några av sagorna utgivna i bokform och jag är stolt som en tupp. Yogasagorna vänder sig i första hand till barn. Min blogg däremot skriver jag för vuxna som vill veta mer om vem jag är och livet kring yogasagorna.


Sista dagen i Kroatien

Hösten 2017 Posted on 30 Sep, 2017 10:29


Huset sover fortfarande och solen är på väg upp över det
glittrande havet. Det blir ännu en vacker dag, den sista här för oss denna
gång. Vi är nio kvinnor som tillbringat en vecka i ett hyrt hus på ön Brac
utanför Split i Kroatien. Här har vi firat att vi fyllt och fyller 50 år – ett långt
och härligt 450-årsfirande.

Villa Duboka, där vi bor, är ett fantastiskt hus i närheten
av byn Milna, med allt man kan önska för en underbar semester. Här finns flera
uteplatser, grillplats, hängmattor, pool, egen badbrygga med solstolar, kanoter
och wakeboards/supar. Allt estetiskt tilltalande med den vackraste av tavlor i
blickfånget från terrassen; havet fint inbäddat av grönskan på land och ön Hvar
mot horisonten.


Min favoritplats är på övre terrassen där jag sitter och
skriver just nu, vid ett skrivbord (med eluttag – ägarna har visst tänkt på
allt!), alldeles utanför ”Prinsessviten”, där jag haft förmånen att bo dessa
dagar. Ni hör ju själva, vilken lyx vi får uppleva! (Eller livet som diva, som
min syster så charmigt påpekade via Facebook (puss på dig Sis) – jodå, visst
gillar jag divalivet, det måste erkännas!)


Som om detta inte var nog har vi varandra. Nio kvinnor som
gick i skolan tillsammans för trettio år sedan. Vissa har känt varandra i över
fyrtio år. Det är något speciellt att följa varandra genom livet på detta sätt.
Genom sorg och glädje. Att ge och få stöttning och hjälp av varandra när man
har det svårt – kanske mer intensiv närhet med någon i gruppen under en viss
period av livet, någon med just den livserfarenhet man behöver då. Att glädjas
med varandra i livets stora stunder (ett barn blir fött, kärlek som bekräftas
vid ett altare, karriärer som tar en ny vändning, hus som invigs, fester av
alla de slag).


Att alltid finnas där för varandra. Alltid! Sådant skapar
trygghet i gruppen och i varje individ, och jag önskar att alla fick uppleva
den känslan; att alltid vara älskad för den man är, oavsett vad som hänt och händer.
”Männen kommer och går, men vännerna består” är ett av våra, i alla fall mitt,
ordspråk.


Det här är vår tredje längre resa tillsammans. Vi började
spara för drygt femton år sedan, för att kunna åka iväg och fira vår
fyrtioårsdag. Då reste vi till Goa i Indien. Fem år senare till Barcelona och
så nu till Kroatien. Efter den här resan kommer vi förmodligen att höja
insatsen en aning till för att kunna resa igen om fem år. (Vi har nämligen satt
sprätt på det mesta sparandet här!) Vi började med 50 kronor i månaden, i
dagsläget spar vi 150 och ökar snart till 200. När börsen går bra blir det
bingo för oss!


Under de här dagarna har vi pratat minimalt med jobb och om
våra barn, som tidigare varit två stora samtalsämnen. Nu är människan bakom mer
intressant och vi har haft fina pratstunder vid poolen, på utflykterna, vid
middagsbordet. Vi har ätit gott och nyttigt – själv strävar jag numera efter
allt mer fisk och vegetariskt och det har gått utmärkt här. Självklart har vi
också druckit bubbel – det är ju trots allt en firarresa! Och så har vi sportat
mycket. Med en Friskis & Svettis-instruktör och en yogalärare i gänget har
det inte varit något problem. Jag har haft härligt mycket träningsvärk i
kroppen!


Miljön är inspirerande och kreativiteten har flödat. Jag har
fotat mina yogasagor och lekt i vattnet – jag älskar att vara ”barnslig” och
tycker jag är tillräckligt gammal för att få vara det utan att andra rynkar på
näsan åt mitt beteende. Jag bryr mig inte om någon skulle göra det heller; ”Var
och en skäms för sig själv” som min mamma brukar säga, och jag skäms inte alls,
utan anser snarare att vi som vuxna är på tok för dåliga på att släppa loss och
leka.


Fler borde testa – då känns livet i hela kroppen och själen! Här har jag
gjort ”bomben” i poolen, lekt på wakeboards, badat från kajak, snorklat,
sjungit och dansat på gatorna. Jag är lycklig!


I går firade vi hela dagen. Redan vid nio kom en massör och
en hudterapeut till huset. Då hade jag redan hunnit med ett yogapass. Den unga
kvinnliga massören hade hårda nypor och gick igenom kroppen systematiskt under
en och en halv timme. Det var otroligt skönt. Med glänsande naglar och oljiga
kroppar vinkade vi av dem tidig eftermiddag. Lite senare kom nästa gäng som
skulle pyssla om oss; vår lokala kontakt Martina som hjälpt oss med allt från båtbokningar
till restaurangtips, tillsammans med sin mamma (kocken) och pappa (grillmästaren).
De lagade en superb födelsedagsmiddag åt oss och vi gav dem stående ovationer
till desserten.

Nu börjar huset vakna till liv. Porslinet slamrar nere i
köket, ljudet av småprat letar sig upp hit till mig med vinden, dörrar öppnas,
och dofter av frukost gör att jag nog måste sluta skriva nu. Första båten är på
väg ut på havet.

En till härlig dag väntar!



Inget ont som inte har något riktigt gott med sig!

Hösten 2017 Posted on 10 Sep, 2017 22:06


”Låt inte din mage bli en begravningsplats för döda djur!”
Ungefär så sa han, Janesh Vaidya, som skrivit den ayurvediska* kokboken Maten från min by. Jag hade nöjet att få
lyssna till honom härom veckan då han gästade House of Health i Sundsvall.

Det var en intressant föreläsning på många sätt. Han kommer
själv från en by i södra Indien, men har valt Sverige som sin ”mission”
eftersom han tycker det är underligt att vi inte är lyckligare här när vi har
det så bra; ren luft, rent vatten, mat i magen, jämställdhet, ärlighet, hög
materiell standard, inga krig, inga naturkatastrofer… Han säger att ”the
Sweedes are leaving, instead of living!” Vi går som zombies mot döden utan att
leva längs vägen. Det är en ohygglig tanke, men mycket tänkvärd.

I somras när jag satt på min balkong dag ut och dag in, utan
att orka göra så mycket annat, iakttog jag himlen, horisonten, hamninloppet och
tågperrongen. Såg människor ta avsked och mötas – så många känslor det finns på
en perrong! Såg båtar åka ut och komma in. Fantiserade om vad de varit med om,
vad de skulle ut på för äventyr. I stället för att springa på i mitt eget
ekorrhjul stannade jag upp, reflekterade, mediterade, bara var. Något jag
sällan gör, inte under så lång tid i alla fall. Nu rörde det sig om flera
veckor. När jag kom tillbaka till jobbet var jag utvilad och full av energi –
eftertanke föder kreativitet! En underbar känsla, och precis som Janesh Vaidya antyder,
något vi behöver för att nå äkta lycka.

Inget ont som inte har något gott med sig. Om inte olyckan
varit framme skulle jag bara sprungit på i mitt hjul, som så många andra. Men
så lätt det är att hamna i ett nytt hjul när livet återgår till det ”normala”!
Nu gäller det att fortsätta reflektera och meditera.

Jag har därför gjort några medvetna val:

Musik
När jag orkade mer började jag gå på konserter. Musik är som balsam för själen. Starkast
intryck gjorde en konsert med Py Bäckman (Gabriellas sång, Stad i ljus, Nordman).
Hennes öppningslåt ”Jag lever!” gick rätt in i hjärtat, jag nästan tappade andan under några sekunder.
Sedan bara tacksamhet. Berörd. Var också och såg en av mina stora
favoritartister, Jill Johnsson, på Skuleberget vid Höga Kusten, en magisk plats
med den höga bergväggen bakom scenen, så maffig, nästan som ”The Wall” i Game of Thrones, om du följt den serien (jag är en stor fan).


Äventyr
Kanske inte så superhäftiga, men himla kul var det att åka rodel och att styra
drakbåt. Fler äventyr tack!

Yoga
Jag behövde ta tag i yogan. På grund av skadorna kunde jag inte yoga på hela
sommaren, inte göra asanas i alla fall. Så när kroppen, framför allt det
skadade skulderbladet, började läka och jag kunde göra armhävningar (och
solhälsningar) igen, var det dags att boka in en kurs. Nu har jag börjat på Avslappnande Yoga och det känns fint att
vara igång igen. Det är så oerhört skönt att bara ge sig hän åt ett yogapass
och bli vägledd i andningen och rörelserna, I like…


Yogasagorna
Jag satt en hel kväll med min mentor Martin och pratade utveckling av mina yogasagor.
Det har resulterat i att jag ska hålla en kurs för pedagoger, föräldrar,
idrottsledare och andra intresserade (står mer om det på yogasagor.se). Jag ska
också hålla ett mindre event på stan i samarbete med den lokala bokhandeln.

Maten
I mina personliga målbeskrivningar står att jag ska äta mer vegetariskt och
gärna ayurvediskt. Så när jag hörde om Janesh Vaidya bokade jag in mig på hans
föreläsning och köpte hans kokbok. Så spännande – men också krävande! I helgen
har jag lagat en hel ayurvedisk måltid för första gången, och hjälp, vilken tid
det tog för mig! Bara att inhandla rätt kryddor och ingredienser tog en stund,
men jag hittade allt till slut. Och så kom jag fram till att jag behöver öva mer på att skala, hacka, skiva och
tillaga grönsaker och andra vegtillbehör. Jag var så stressad att jag helt
glömde fota maten jag lagade: ett kryddris som heter Pulao (med lök, morot,
haricots verts och en hel rad exotiska kryddor), Svarta linsbiffar (mixern gick
varm och ”klibbet” blev till slut biffar som gick att äta) samt Banan-Pachady
(spännande sås med banan, senapsfrön, sesamolja och kokosmjölk bland annat).
Mina gäster fick öva sitt tålamod – inte så synd om dem, de fick skåla i skumpa
– och det blev en festmåltid till slut.
Övning får ge färdighet! Och visst får man ”en glad mage” av den här maten, vem vill inte ha det?! Men nästa gång ska jag ge mig mer tid och laga maten med
mindre stress och större kärlek.

Det känns som om prana, livsenergin, har återvänt. Jag är
energisk, men behöver fortfarande gott om egentid och reflektion. Jag vill göra
bra karma. Janesh (visst får man väl kalla honom vid enbart förnamn – han skrev
ju mitt förnamn i boken och höll i mig dessutom – lycka!) gav många tips som
får avsluta denna blogg:


– Börja varje dag på yogamattan med att dricka ett
glas varmt vatten. (Har testat!)

– Håll
handen på ditt hjärta och känn din inre timer – tick-tack, tick-tack… Ta
inget för givet, utan var tacksam för varje dag du får. (Jo tack, är medveten!)

– Tänk inte ”vad måste jag göra i dag?” när du vaknar,
utan tänk i stället ”vad vill jag göra i dag?” (Glömmer hela tiden bort den frågan,
tror inte jag tänker så när jag vaknar.)

– Du måste älska dig själv för att kunna älska
andra – så säg varje morgon till din spegelbild: ”Wow, I love you!” eller ”Wow,
I love ME!” (Glömmer bort, är fokuserad på morgonduschen. Kanske i morgon! 😉

– Yoga minst 15 minuter varje dag. (Oj, oj, oj,
har långt dit, men är på väg – det kan bara bli bättre!)

– Stop leaving and start living! (Jodå, jag vill,
vill, vill!)

Så, nu har jag i sann Janesh-mission-andra, bidragit till
att vårt land kommer lite närmare hans mål; Halleluja för lyckan!


* Ayurveda (ayur=livs, veda=kunskap) beskriver
naturen som den förenade formen av tre element – kapha (jord), pitta (eld) och
vata (luft). Allt i naturen är uppbyggt och fungerar med hjälp av kombinationer
av de här tre elementen. Eftersom människokroppen är en del av naturen så är
den skapad av, och fungerar genom inflytande av, de tre elementen. Källa:
Energize your life av Janesh Vaidya.